(Bild från Spirit Science)

Där livet ler - där vill jag vara. 

Min mamma ska dö. Ja, det ska vi alla. Men oftast vet vi inte hur, av vad, på vilket sätt eller när.

Min mamma har cancer. 

Det här är inte tänkt att vara någon mörk blogg där jag vill vältra mig i det eländiga, även om jag givetvis också kommer att dela med mig av det mörka.

Snarare tvärtom.

Den handlar om utmaningen att trots det tunga och svåra, se ljuset. Att vara ljuset.

Att inte låta det hemska ta det bästa ur en. Att inte låta det färgglada drunka i dunklet. I permanent solförmörkelse.

Trots sorgen, ilskan, frustrationen och rädslan. Att tillåta sig själv att känna. ALLA känslor. Utan att förlora sig själv. Utan att gå sönder. Utan skuld.

Att orka fortsätta bidra till en fin, mjuk och varm värld, med tron på det goda - när hjärtat brustit i 1000 bitar och det känns som en ny istid svept in.

Att laga sig själv. 

Att fortsätta le.

Om möjligheten och det egna ansvaret att skapa sin egen lycka - oavsett förutsättningar.

Att hitta anledningar att börja och avsluta varje dag med ett leende...